Malin Lindberg
Under historiens gång har idéburna organisationer ständigt utvecklat nytänkande lösningar på samhälleliga och organisatoriska utmaningar och behov, vilka i många fall kommit att bli en del av samhällets ordinarie utbud av varor och tjänster. Några exempel är bibliotek, barn- och äldreomsorg, den elektriska rullstolen, lokala servicepunkter i glesbygden, studiecirklar och klimatterapi. Samtidigt benämns detta sällan som innovation eftersom det begreppet främst förknippas med tekniska produkter som säljs på den kommersiella marknaden.
När begreppet innovation började användas under 1200-talet avsågs dock förändrade handlingsmönster, inte nya produkter. Under 1700-talet började begreppet dessutom användas för att beskriva radikala samhällsomvandlingar, där civilsamhället ofta spelat en central roll. Det var först under 1970-talet som den starka kopplingen till teknik, industri och kommersialisering uppstod. Detta har lett till att forskning, politiska satsningar och praktiska verktyg för innovation främst formats av behoven och erfarenheterna inom den privata sektorn.
När nu samhällsutmaningar och FN:s globala hållbarhetsmål seglat upp på den politiska agendan efterfrågas både sociala och tekniska lösningar. Begrepp som social innovation, deltagande innovation och demokratisk innovation har därför börjat användas, där civilsamhällets roll är uppenbar. Frågan är om det är möjligt och önskvärt för den idéburna sektorn att återerövra innovationsbegreppet från de senaste årtiondenas industriella kidnappning? Å ena sidan skulle det kunna öka kännedomen om och erkännandet av sektorns betydelse för innovativ utveckling. Å andra sidan skulle det kunna tvinga fram en anpassning till den kommersiella och företagsfokuserade logik som kommit att prägla innovationsområdet.
I boken Idéburen innovation – nyskapande lösningar på organisatoriska och samhälleliga behov utforskar jag denna balansgång tillsammans med min medförfattare Cecilia Nahnfeldt. Utifrån en nationell enkät bland idéburna organisationer, närstudier av praktiska exempel och en litteraturstudie av tidigare forskning visar vi att den idéburna sektorns erfarenheter kan bidra till värdefull vidareutveckling av befintlig teori, politik och metod för innovation. Samtidigt ser vi en fara i att de befintliga stödsystemen för innovation – t.ex. finansiering, rådgivning, miljöer – inte ger utrymme för den allmännyttiga, medlemsnyttiga och kollektiva logik som kännetecknar den idéburna sektorns innovation.
Läs mer om detta på www.ltu.se/idebureninnovation
/Malin Lindberg, innovationsforskare